Written by

How to define:
*Artificial intelligence refers to systems that learn from data and support or automate decision-making processes that would otherwise require human judgment (Shrestha et al., 2019). In organizations, this means that AI increasingly becomes part of how decisions are made, how work is coordinated, and how value is created.

The AI-Act is the legal framework on AI worldwide. It defines AI as a machine-based system designed to operate with varying levels of autonomy that may exhibit adaptiveness after deployment and that, for explicit or implicit objectives, infers from the input it receives how to generate outputs such as predictions, content, recommendations, or decisions that can influence physical or virtual environments.
(EU AI Act, Article 3)

In this article, AI is used as a general term for both traditional AI and generative AI, with a focus on how the technology influences the way organizations make decisions, collaborate, and create customer value, rather than on specific tools or solutions.

**Digitalizing core processes means making the processes where the organization interacts with customers and makes critical decisions fully digital, so that information, decisions, and actions are connected without manual steps that slow down the flow e.g. handovers between units. Two common pitfalls: The customer-facing layer is digital, while the underlying core process remains largely manual; The supporting processes, reports, or ways of working are digitalized within a silo function. The core process is defined as the driver of business value.


Disclaimer: There are several ways to define AI. The chosen definitions here, are used to clarify the purpose and perspectives of this blog post.

Introduction

This article builds on insights from my studies in AI*, innovation, and organizational design at Halmstad University, combined with experiences from my everyday work as an Enterprise Coach at Dandy People. It has been more than a year since I completed the program, yet many of the insights have become increasingly relevant as AI has taken a more prominent place in organizations’ strategic agendas. I have reflected and found a few things that feel particularly relevant right now, especially regarding the organizational capabilities that are often overlooked when the focus shifts to the next trend or solution meant to address the challenges at hand, beyond methods and frameworks.

During the program, we worked with research on AI, decision-making, organizational structures, and innovation (product and service innovation) as part of broader systemic changes in organizations. For me, this provided new perspectives on questions I already face in my profession: how organizations are designed, how value is actually created, and why so many large and ambitious initiatives lose momentum along the way – especially regarding the organizational capabilities that are often forgotten when the focus shifts to the next trend, the next tool, or the next framework.

This article takes a clear perspective: organizational structure and design, operating models, and digitalization. Other equally important aspects—such as data security, regulatory issues (Candelon et al., 2021), or the cognitive and emotional dimensions of AI and trust (Glikson & Woolley, 2020; Huang & Rust, 2021)—require deeper exploration and may become topics for future blog posts.

AI Investments as Part of Systemic Change

AI is becoming one of the most significant organizational investments of our time. Not because the technology itself is expensive, but because it requires us to rethink how and where decisions are made, how we collaborate, and how we think about customer value.

The pattern I often see is that when organizations say they are “investing in AI,” they usually mean investments in models, platforms, tools, or external consultants who support implementation. At the same time, the structural and cultural investments required for a real transformation are underestimated.

In practice, this is closely connected to something I often observe in different client assignments: a tendency to simplify organizational challenges by searching for quick and easy solutions in technology and tools.

AI is therefore easily reduced to a question of implementing new technology or introducing a new way of working, rather than addressing the underlying structures, incentives, and behaviors that actually need to change—and which are inherently more complex in its nature.

Misguided investments can be costly for organizations, not only from legal, ethical, and business perspectives, but also in terms of employee insecurity and bias in data (van Giffen et al., 2022).

What has become increasingly clear is that AI cannot be treated as just another organizational “trend” that companies rush to adopt in order not to miss out. Just as with previous waves such as digitalization, DevOps, agile practices (particularly large-scale frameworks), and data—AI requires a shift in how organizations are designed and governed.

This is where competence in organizational design and operational transformation becomes crucial. I do not mean simply introducing a framework or scaling a method, but actually changing structures, mandates, and ways of working.

Signs that organizations struggle to build long-term capabilities include numerous initiatives, experiments, and pilots that stall, attempts to scale that lose momentum, and an organization where trust in the transformation effort gradually declines and eventually erodes altogether.

AI Reveals and Amplifies What Already Exists

In Competing in the Age of AI, Iansiti and Lakhani (2020) describe a decisive difference between companies that succeed with AI and those that do not – their core business processes are digitalized end-to-end, with minimal friction between data, decisions, and action. Without that shift, AI initiatives risk delivering limited impact and even worse, amplifying the very issues and dysfunctions that already exist. This is also highlighted in the DORA Report 2025 and its AI Capabilities Model.

Without a sufficiently strong foundation, AI will accelerate the existing culture and structures of an organization (for better and for worse). The technology itself rarely creates problems, but it makes existing patterns more visible. A few examples illustrate this:

  • When AI is implemented within functions, it tends to optimize locally around specific processes without considering the broader system. The result is simply more efficient silos.
  • When AI is trained on historical data, it reproduces the decisions, priorities, and structures that have shaped the organization in the past. In doing so, AI reinforces the organization’s history—its power structures, priorities, decisions, interpretations, incentives, shortcuts, and compromises. The result can lead to leadership communicating a new direction while the AI is trained on the existing setup.
  • When AI generates insights faster but the organization remains stuck in structures characterized by manual handovers, reports, meetings, unclear responsibilities, unclear decision paths, and strong boundaries between organizational units, the result is better analysis but no faster execution and no increased ability to act.
  • When AI is introduced in a context designed primarily for control, compliance, and reporting, the technology is also likely to be used mainly for monitoring, reporting, and optimization. In such cases, AI reinforces a “control culture,” with centralized decision-making and reduced autonomy where decisions should instead be made closer to where value is created.

Why Digital Organizations Can Scale

A recurring pitfall is that digitalization is treated as an IT- or change initiative alongside the business, rather than as part of its core operations. When this happens, the business-critical flows remain manual and fragmented. But an organization cannot be agile without a stable core. Only when the core processes are digitalized end-to-end (from the customer interaction through to internal operations) do short feedback loops, learning, and rapid adaptation become possible (Davenport & Ronanki, 2018).

(more…)
Written by
Written by
Elinor Lange

Vi har tagit fram en simulering som gör organisationsdesign konkret. I stället för att prata om struktur, mandat och flöden får deltagarna själva uppleva hur olika designval påverkar affärsnytta och kundupplevelse. Det som är svårt att förklara och förstå i teorin blir tydligt i praktiken. Simuleringen fungerar lika väl för en mindre grupp som för större organisationer med upp mot 80 deltagare.

Det här blir tydligt i simuleringen:

  • Helhetsupplevelsen: Deltagarna upplever tydligt skillnaderna (utmaningar och möjligheter) mellan komponent-,  feature- och produktteam och ser hur resultaten påverkas på organisationsnivå, “helheten”.
  • Ledningsperspektivet: Inte bara teamens situation, utan även chefernas och ledningens ansvar för helheten i olika typer av organisationsdesign. 
  • Kundens upplevelse: Kundfokus i praktiken är integrerad i övningen, inte bara något vi pratar om som en effekt.

När man pratar om en organisations orsak till framgång kan det vara lätt att tänka på strategi och ledarskap. Under ytan finns dock något som ofta får mindre uppmärksamhet men som påverkar organisationens förmågor; teamens sammansättning och deras uppdrag.

I själva verket är det just här, i design av team, som grunden läggs och som blir avgörande för hur snabbt en organisation kan leverera resultat i form av effekt, ställa om och skapa hållbarhet. Organisationens verkliga styrka handlar om hur teamen är sammansatta och vad de kan ta ansvar för tillsammans med stöd i strategi och ledarskap.

(more…)
Written by

Hur definieras…
*Artificiell intelligens (AI) avser system som kan lära från data, identifiera mönster och stödja eller automatisera beslut som annars kräver mänskligt omdöme (Davenport & Ronanki, 2018).

I den här texten används AI som ett samlingsbegrepp för både traditionell AI och generativ AI, med fokus på hur tekniken påverkar organisationers sätt att fatta beslut, samarbeta och skapa kundvärde snarare än på enskilda verktyg eller lösningar.

**Digitalisera kärnprocesser Att digitalisera kärnprocesser innebär att göra de processer där organisationen möter kunden och fattar viktiga beslut helt digitalt så att information, beslut och agerandet hänger ihop utan manuellt handhavande som stoppar upp flödet, överlämningar eller parallella arbetssätt. En vanlig fallgrop: ytan är digital mot kund medan kärnprocessen fortfarande är analog.

Inledning

Den här texten bygger på insikter från mina studier inom AI*, innovation och organisationsdesign vid Halmstad Högskola, i kombination med erfarenheter från min vardag som Enterprise coach på Dandy People. Det har gått mer än ett år sedan utbildningen, men många av insikterna har blivit allt mer aktuella i takt med att AI tagit större plats i organisationernas strategiska arbete. Jag har landat i några reflektioner som jag upplever är särskilt relevanta just nu, inte minst kopplat till organisatoriska förmågor som glöms bort när fokus hamnar på nästa trend och lösning för att möta vår tids utmaningar, bortom metoder och fallerade ramverk.  

I utbildningen arbetade vi med aktuell forskning kring AI, beslutsfattande, organisatoriska strukturer och innovation som en del av större systemförändringar i organisationer. För mig har det gett nya infallsvinklar till frågor jag redan möter i mitt arbete: hur organisationer är designade, hur värde faktiskt skapas och varför så många stora ambitiösa initiativ tappar kraft på vägen.

 Jag har landat i några reflektioner som jag upplever är särskilt relevanta just nu, inte minst kopplat till de organisatoriska förmågor som ofta glöms bort när fokus hamnar på nästa trend, nästa verktyg eller nästa ramverk.

Den här texten tar ett tydligt perspektiv: organisationsstruktur och design, operationell modell och digitalisering. Andra minst lika viktiga aspekter som datasäkerhet, regulatoriska frågor (Candelon et al., 2021) eller till exempel de kognitiva och empatiska dimensionerna av AI och tillit (Glikson & Woolley, 2020; Huang & Rust, 2021) kräver en djupdykning för sig och kan bli en bloggpost längre fram.

AI-investeringar som en del av systemförändring

AI håller på att bli en av de mest omfattande organisatoriska investeringarna i vår tid. Inte för att tekniken i sig är dyr, utan för att den kräver att vi förändrar hur och var beslut fattas, hur vi samarbetar och hur vi tänker kring kundvärde.

Mönstret jag ser är att när organisationer säger att de ”investerar i AI” menar de ofta investeringar i modeller, plattformar, verktyg eller extern kompetens i konsulter som ska stötta implementering. Samtidigt underskattas de strukturella och kulturella investeringar som krävs för en verklig omställning.

I praktiken hänger det nära ihop med något jag ofta ser i uppdrag: en vilja att förenkla organisatoriska utmaningar genom att söka snabba och enkla lösningar i teknik och verktyg. 

AI förenklas då lätt till en fråga om implementering av ny teknik eller ett nytt arbetssätt, snarare än att ta tag i underliggande strukturer, incitament och beteenden som behöver förändras som är mer komplexa i sin karaktär. 

Fel investeringar kan kosta företaget mycket utifrån legala, etiska och affärsmässiga aspekter men också i form av otrygghet hos medarbetare och bias i data (van Giffen et al., 2022). 

Det som blivit allt tydligare är att AI inte kan behandlas som ännu en organisatorisk ”trend” man stressat hoppar på för att inte missa tåget. Precis som vid tidigare vågor, exempelvis digitalisering, DevOps, agilt (läs storskaliga ramverk) och Data kräver AI en omställning av hur organisationen är designad och hur den styrs. 

Det är här kompetens inom organisationsdesign och operativ omställning blir avgörande. Jag avser inte att man enbart inför ett ramverk eller skala en metod, utan att faktiskt förändra strukturer, mandat och arbetssätt.

Tecken på att man inte lyckas bygga förmågor långsiktigt är många påbörjade initiativ, experiment och piloter som stannat av, försök till att skala som tappar fart och en organisation där tilltron till förändringsarbetet gradvis sjunker och till slut urholkas helt.

AI synliggör och förstärker det som redan finns

I Competing in the Age of AI beskriver Iansiti & Lakhani (2020) det som skiljer företag som lyckas med AI på en avgörande punkt: deras kärnverksamhet är digitaliserad** end-to-end, med minimala hinder mellan data, beslut och handling. 

Utan den förflyttningen riskerar AI-satsningar att ge begränsad effekt och ännu värre förvärra det som redan skaver, vilket även lyfts i DORA report 2025: AI capabilities model.

Utan en tillräckligt bra grund kommer AI accelerera befintlig kultur och struktur på gott och ont. Tekniken skapar sällan problem i sig, men nu synliggörs redan existerande mönster. Några exempel:

  • När AI implementeras i enskilda funktioner tränas den att optimera lokalt kring till exempel processer utan hänsyn till helheten. Resultatet blir kort och gott, endast effektivare silos. 
  • När AI tillämpas på historiska data återskapar den de beslut, prioriteringar och strukturer som redan präglat organisationen. AI förstärker då organisationens historia baserad på exempelvis maktstrukturer, prioriteringar, beslut, tolkningar, belöningar, genvägar och kompromisser. Resultatet kan bli att ledningen kommunicerar en ny riktning medan AI tränas på det befintliga.
  • När AI tar fram insikter snabbare men organisationen fortfarande sitter fast i strukturer med manuella överlämningar, rapporter, möten, otydligt ansvar och otydliga beslutsvägar samt vattentäta skott mellan organisationens delar så blir resultatet enbart bättre analyser men inget snabbare genomförande eller mer handlingskraft.  
  • När AI introduceras i en kontext som är uppsatt för kontroll, uppföljning och efterlevnad så tenderar man också att använda tekniken för rapportering, övervakning och optimering. AI förstärker då “kontrollkulturen” med centraliserade beslut och minskat mandat (låg autonomi) där beslut bör fattas i organisationen.

Varför digitala organisationer kan växa

En återkommande fallgrop är att digitalisering hanteras som ett IT- eller förändringsinitiativ vid sidan av verksamheten. Då kommer de affärskritiska flödena fortsätta att vara manuella och uppdelade. Men en organisation kan inte vara agil utan en stabil grund. Först när flödena är digitaliserade från kundens interaktion till den interna verksamheten, så möjliggörs korta feedbackloopar, lärande och snabb anpassning (Davenport & Ronanki, 2018).

Det här är exakt den poäng Iansiti & Lakhani gör (se bild ovan). I traditionella operationella modeller ger tillväxt (skala) värde upp till en viss punkt. I takt med ökad användning och fler kunder vid en given punkt ökar komplexiteten snabbare än värdet man får ut, vilket innebär att effekten planar ut. Det innebär snabbt fler lager, mer administration och samordning som i sin tur leder till ökade kostnader och pressade marginaler. 

I en digital operationell modell minskar däremot friktionen mellan data/insikt och effekt. Det gör att värdekurvan inte planar ut på samma sätt när organisationen växer.

Man kan se det som en operativ hävstång där nya kunder förbättrar systemet. Ju mer tjänsten eller produkten används, genereras mer data och bättre insikter vilket i sin tur höjer kvaliteten i prioriteringar och beslut. Det liknar det som inom Product growth kallas en growth loop där ökad användning skapar mervärde som driver ytterligare användning vilket minskar behovet av en traditionell säljorganisation. 

Men den dynamiken uppstår inte av sig själv. Den förutsätter en operativ modell som faktiskt kan fånga upp lärande, omsätta data och justera riktning i takt med att systemet utvecklas. Det är här begreppet scalable learning (eller skalbart lärande som jag valt att direktöversätta begreppet till) kommer in i bilden.

Skalbart lärande som en del av den dagliga driften

Traditionellt lär sig organisationer långsamt genom att man lanserar något, samlar feedback, analyserar, planerar och implementerar i nästa leveranscykel. AI förändrar det här genom att kontinuerligt analysera exempelvis ändrade kundbeteenden, se mönster i realtid, generera insikter utan manuell inblandning och även föreslå förbättringar. Oavsett om det exempelvis är en digital produkt, fysisk produkt inom industrin eller ett koncept inom FMCG, så är principen densamma, vart uppstår lärandet och hur snabb kan feedbackloopen bli. Skillnaden är att lärandet inte alltid sitter i produkten utan i produktion, distribution eller marknad. Problemet är att den här förflyttningen inte händer av sig självt.

Nästan alla organisationer jag mött genom åren fastnar just här oavsett trend, verktyg eller metod som investeringen gjorts i. Vi brukar prata om dubbel byråkrati vilket innebär att man introducerar och lägger på “det nya” i systemet utan att justera, förenkla och ta bort det gamla. AI läggs då ovanpå befintliga strukturer och processer, medan den operationella modellen i grunden fortfarande är designad för stabilitet, silos och förutsägbarhet snarare än för kontinuerligt lärande.

När grunden inte förändrats försöker man istället skapa förändring (med god intention) genom mer struktur. Under de senaste tio åren har många organisationer försökt skala genom ramverk. Här tenderar ramverket i stället öka graden av koordinering genom fler lager av planering, nya forum och roller samt team, men de förändrar inte automatiskt den underliggande logiken. Resultatet blir ofta mer struktur där en agilitet är svår att uppnå. 

Om kärnprocesserna fortfarande är uppdelade och beroende av manuella överlämningar riskerar man att i stället skala omfattande kostnader för samordning och koordinering snarare än lärande. Digitala operativa modellers skalbarhet handlar därför inte i första hand om fler lager av styrning. Den handlar om att minska friktionen i det verksamhetskritiska flödet så att man snabbare kan omsätta insikterna till att optimera sina produkter och tjänster.

Konsekvensen, enligt flera av de studier jag tagit del av, är att många organisationer väljer att introducera AI genom omfattande initiativ i form av projekt eller program. Initiativ som får egna mål, budgetar och leveranser. Istället för att successivt bygga förmågor i det dagliga operationella arbetet etableras AI som en parallell sidoverksamheten, snarare än en integrerad del av hur värde skapas över tid.

Ett genomgående budskap i forskningen är snarare att AI-mognad utvecklas bäst genom kontinuerliga iterationer och inte genom isolerade program. De stora, ambitiösa AI-programmen riskerar att skapa långa startsträckor och höga förväntningar, utan att organisationen samtidigt utvecklar sin förmåga att lära (Iansiti & Lakhani, 2020; Wilson et al., 2018). 

Men för att arbeta iterativt med AI räcker det inte att förändra arbetssättet, även strukturen måste möjliggöra rörelse över funktionsgränser och silos. Här blir agilitet avgörande.

Organisationsdesign som möjliggörare

Forskning visar att AI och data har potential att bryta organisatoriska silos genom att skapa en gemensam helhetsbild av kundbeteenden, marknadsdynamik och operativ prestation (Shrestha et al., 2019). 

Men en gemensam helhetsbild räcker inte i sig. Om varje funktion fortsätter att optimera utifrån sitt eget perspektiv och gör ännu mer avancerad analys så skulle det inte förändra något i praktiken så länge trögheten mellan funktionerna finns kvar. 

Det är alltså inte AI-tekniken som gör jobbet. AI och data kan synliggöra helheten, men utan rörlighet och dynamik mellan funktioner kan organisationen inte agera på insikter.  

För att kunna agera på en gemensam förståelse krävs tvärfunktionella, produktorienterade team som delar effektmål och har mandat att ta ansvar för hela kundupplevelsen. Det här driver samarbete, det blir enklare och beslut kan fattas utifrån samlade bearbetade insikter. 

I merparten av de organisationer vi på Dandy People stöttar, lever silobaserade funktioner vidare, trots omfattande agila satsningar. Styrning, budgetlogik och ansvar är fortfarande funktionellt organiserat. I den kontexten kan inte AI användas för en mer dynamisk styrning, utan utgör enbart avrapportering och beslutsstöd långt från där värdet skapas nära produktteam. 

Agilitet i en kontext med AI handlar därför mindre om metoder och mer om hur en organisation designas för att skapa en förmåga där man snabbt kan omsätta insikter och justera riktning i takt med lärande.

Summering

  • AI är vår tids nästa tekniksprång. Men till skillnad från många tidigare trender går det inte att isolera till enbart teknik, metoder eller verktyg. 
  • AI förstärker den organisation och dess kultur som redan finns, både det som fungerar och det som redan skaver. Därför blir bristerna plötsligt synliga.
  • Vill vi få ut riktig effekt av våra investeringar i AI räcker det inte med nya modeller, plattformar eller program. Det kräver att man digitaliserar sina kärnflöden, ser över styrning och mandat och bygger en förmåga att lära i vardagen.
  • AI är katalysator på gott och ont. Resultatet avgörs av hur vi har valt att designa organisationen, vilken operationell modell och förändringsledning i förflyttningen för att få ut effekt av investeringar.
  • Att ta in kompetensen för att bygga organisatorisk förmåga och en stabil grund är väl värt att investera i.

Referenser

  • DORA (2025).
    DORA AI Capabilities Model (report).
  • Candelon, F., Reichert, T., Duranton, S., Di Carlo, M., & Sigurdsson, E. (2021).
    AI regulation is coming. Boston Consulting Group.
  • Davenport, T. H., & Ronanki, R. (2018).
    Artificial intelligence for the real world. Harvard Business Review.
  • Glikson, E., & Woolley, A. W. (2020).
    Human trust in artificial intelligence: Review of empirical research. Academy of Management Annals.
  • Huang, M.-H., & Rust, R. T. (2021).
    A strategic framework for artificial intelligence in marketing. Journal of the Academy of Marketing Science.
  • Iansiti, M., & Lakhani, K. R. (2020).
    Competing in the Age of AI: Strategy and Leadership When Algorithms and Networks Run the World. Harvard Business Review Press.
  • Shrestha, Y. R., Ben-Menahem, S. M., & von Krogh, G. (2019).
    Organizational decision-making structures in the age of artificial intelligence. California Management Review.
  • van Giffen, B., Herhausen, D., & Fahse, T. (2022).
    Overcoming the pitfalls of algorithms: A classification of machine learning biases and mitigation methods. Journal of Business Research.
  • Wilson, H. J., & Daugherty, P. R. (2018).
    Collaborative intelligence: Humans and AI are joining forces. Harvard Business Review.

Written by

I det här avsnittet av Agila HR Podden gästar vår kollega Sofia Hedlund, agil enterprise coach, för att prata om några av de vanligaste myterna kring agilt arbetssätt.

  • ”Alla jobbar väl agilt?”
  • ”Agilt är bara ad hoc.”
  • ”Det funkar inte i vår bransch.”
  • ”Vi är redan agila.”

Många har hört dem. Några har kanske själva sagt dem. Men hur stämmer de egentligen överens med verkligheten – och vad riskerar vi när vi bygger förändring på missuppfattningar?

Tillsammans med poddens programledare Frida Mangen reder Sofia ut vanliga missförstånd och delar med sig av erfarenheter från verkliga organisationer.
Ett avsnitt för dig som vill förstå vad agilt egentligen handlar om – bortom ramverk, buzzwords och förhoppningar.

Lyssna på avsnittet här (Spotify)

Written by

Av Jenny Jernberg & Sofia Hedlund

För dig som upplever att:

  • din organisation har utmaningar att säkerställa rätt beslut och prioriteringar för alla samlade produkter och team (helhetsbilden)
  • din organisation har svårt att se om affärskrav faktiskt kan realiseras
  • det är svårt att få till en ekonomistyrning där produkten hamnar i fokus
  • ni har svårigheter att få till ett rullande strategiskt planeringsarbete
  • er förflyttning från projektorganisation till produktorganisation har stannat av.

Om du känner igen dig, vill du nog fortsätta läsa hela caset där ATG delar sin resa mot att kunna möta upp omvärldens förändrade krav. Här har en mer effektiv och tydligare produktstyrning med produkter, affärsutveckling och team i fokus skapat förutsättningar för ännu högre konkurrensförmåga att erbjuda världens bästa spelupplevelse på en konkurrensutsatt spelmarknad.

Inledning

Den här resan började egentligen för flera år sedan. Många nuvarande och tidigare medarbetares insatser och engagemang har varit avgörande för att ge ATG rätt möjligheter och förutsättningar att vara där man är idag. Den här populärvetenskapliga fallstudien (i bemärkelsen att på ett lättsamt och förenklat sätt beskriva medarbetares upplevelser av förändringsarbetet) avser att beskriva vilka hinder, strategier, tillvägagångssätt, nya strukturer, lärdomar, framgångsfaktorer och effekter man har önskat samt uppnått.


ATG har vuxit under flera år i både affärsrelaterade produkter och kanaler, vilket skapat större grad av komplexitet internt i beroenden och koordinering. Detta har upplevts som hinder för att göra en större förflyttning. Det fanns tidigt en önskan och strävan att ta nästa steg till en effektivare och tydligare
produktstyrning som skulle bidra till ATG:s vision och mission och man ville göra det med en strategi som grundade sig i agila arbetsmetoder. Produkterna och affärsutvecklingsprocessen utgör kärnan i ATG:s konkurrenskraft som måste fortsätta förbättras för att bibehålla konkurrensförmågan. Omvärlden förändras allt snabbare. Kunder, partners, och myndigheter skapar både nya krav och affärsmöjligheter vilket skyndsamt behöver bemötas.


De nya strukturer som vuxit fram det senaste året har skapat en stabil grund som redan har satts på prov i hur man kan hantera förändringar tvärs hela organisationen på ett mycket mer effektivt sätt. Avsikten är att beskriva hur ATG har byggt en förmåga genom en styrmodell för att kunna hantera och ge stöd till förändringar på ett strukturerat sätt. Förut kunde ett nytt krav eller initiativ som krävde snabb prioritering inte ge oss samma förståelse för hur det slår på helheten, så som vi försöker få kontroll på idag. Vilket också kommer underlätta för oss att fatta rätt grundade beslut på rätt plats.

Strategi, tillvägagångssätt

För att uppnå målen om en effektivare och tydligare produktstyrning användes en strategi och tillvägagångssätt som varit grundad i enkelhet och pragmatik. Fokus har legat långt bort från verktyg och ramverk, snarare i en framväxande strategi med stöd i egenformulerade agila principer som legat
i linje med ATG:s manifest och företagskultur. Syftet har hela tiden varit att förenkla komplexa problem till hanterbara delar som en kärngruppering sedan arbetat med i kortare cykler. Kärngrupperingen, en tvärfunktionell konstellation (som vi här kallar programgruppen) av chefer med tydligt mandat och insikter i olika nödvändiga perspektiv i den kommersiella affären, ekonomiska, IT-utveckling, har gemensamt utforskat och upptäckt behov i ett kontinuerligt lärande med stöd av en Agil Enterprise coach.

En helt avgörande faktor har varit att aktivt sponsorskap i ATG:s ledningsgrupp. Under en intensiv inledande period arbetade programgruppen med små hanterbara delar som på veckobasis förde en dialog tillsammans med CFO, CCO och CIO för att få stöd i ramar och riktning. Parallellt testades de prototyper man arbetade fram genom att involvera nödvändiga kompetenser och perspektiv vilket också gav en mer proaktiv förändringshantering. Det minimerade riskerna att fatta fel beslut, missa nödvändiga perspektiv och byggde löpande ett större förtroende i organisationen.

Strategin och tillvägagångssättet har varit att mötas i perspektiven utan att förändra organisationen, vilket också minimerade en mer komplex förändringsledning. Det blev viktigare att tillämpa befintliga forum och redan etablerade hållpunkter i årshjul där agendan skruvades om, nya hypoteser och prototyper ersatte befintliga arbets-/tillvägagångssätt vilket gjorde att förändringarna blev successiva och lättare kunde justeras på vägen.

Vilka upplevda hinder och problem hade ATG?

ATG hade under flera år vuxit i både affärsrelaterade produkter och kanaler för att möta kundernas efterfrågan och hade snabbt utvecklats till ett bolag med större grad av komplexitet internt i beroenden och koordinering. Som en konsekvens uppstod behov av att hantera hinder som stod i vägen för att göra en större förflyttning mot en tydligare och mer effektiv produktstyrning. Produkterna och affärsutvecklingsprocessen är fundamentet i ATG:s konkurrenskraft. Programgruppen kunde identifiera mönster kring hur information, styrning, uppföljning och återkoppling flödade mellan en strategisk och operativ nivå men där avsaknaden av en taktisk nivå som hade helhetsbilden för ATG:s samlade produkter och kapacitet blev tydlig.

Några av de hinder, symptom och upplevda problem beskrivs här i korthet:

  • Tydliga affärsplaner utifrån produktstruktur saknades. Existerande affärsplaner baserades på
    budgetstruktur utifrån organisationsindelning och inte efter produkter och produkt-roadmaps.
  • Förutbestämda initiativ och mindre inflytande nära produkterna
  • Avsaknad av enhetliga roadmaps som användes i det strategiska arbetet.
  • Roadmaps utgick från ett önskeläge som inte var förankrat i en realistisk bild
    av att alla produkter och team inte kan växa samtidigt.
  • Glapp mellan operativ och strategisk nivå och avsaknad av
    samlad bild för produkter och kapacitet (team).
  • Utmaningar i beslutsordningen, behov av detaljerade beslut lyftes direkt från
    team/PO till ATG:s högsta ledningsgrupp utan konsekvens utifrån helhet.
  • Många och otydliga beställare.
  • Begränsad transparens vilket också inkluderar produkternas och teamens hälsostatus.
  • Produktägare ägde inte hela produktens backlogg utan tog ansvar för affärsmässiga fokusområden
    medan IT Manager ansvarade för IT:s fokusområden. Där respektive följdes upp på mål utifrån affär
    och IT-utveckling.
  • Otydliga kommunikationsvägar. Kommunikationen runt den gemensamma leveransplaneringen hade
    inget forum att kommuniceras i. Hinder och problem gällande prioriteringar mellan teamens leveransplaner försökte man lösa mellan produktägare. I de fall man eskalerade konflikt, gick det direkt till
    strategisk nivå som saknade underlag för hur enskilda beslut påverkade helheten.
  • Supporterande team kom sent in i planeringen vilket påverkade flödet ut mot kund.
    Man hade inte haft möjlighet att proaktivt kunna vara del i planering.
  • Gemensamma definitioner saknades vilket gjorde att man pratade om varandra
(more…)
Shopping basket
Related Trainings
Our Trainings
Exclusive event:  <br> Future of Product Conversations – OPEN
Target Group: Tech and business leaders interested in making your organization product-led
New date coming soon