Written by

MAINSTREAM MODELS MAY NOT BE CUTTING IT

Mainstream coaching models don’t fully account for the unique processing styles that are prevalent in the systemic thinkers that organizations rely upon for creativity and innovation. As a result, we’re not tapping into and releasing the remarkable creative and innovative potential of today’s talent in roles involving creative knowledge work. Moreover, research suggests that many of these systemic thinkers often have attributes of ADD, ADHD, Asperger’s, or other atypical ways of thinking. Given that everyone falls somewhere on the ADD, ADHD, and Asperger’s spectrum, we posit that unleashing creativity and innovation in today’s workplace requires a coaching model that accounts for multiple processing styles. We all think differently, and we need a coaching model that fits everyone.

In this blog post, we present a model designed to leverage the processing strengths and mobilize the brainpower of today’s entire (organizational) collective, which we’re currently calling the Grow/Plow Coaching Model.

POPULAR COACHING MODELS

All the mainstream coaching models we’ve come across are variants of the popular GROW model, which involves establishing a Goal, examining current Reality, exploring Options, and determining what Will happen next: 

The GROW Coaching Model

Such approaches presuppose that the coachee’s processing style prefers to start with concepts, such as goals or the big-picture aspirations often discussed while coaching, before diving into the details. This processing style is known as top-down processing and accounts for how most people think. Top-down thinking is driven by cognition where the brain applies what it knows from experience and what it expects to perceive and “fills in the blanks”. 

SYSTEMIC THINKERS THINK DIFFERENTLY

Systemic thinkers, on the other hand, often have neurobiological and cognitive attributes that result in a bottom-up processing style that prefers details before concepts. A bombardment of sensory information comes in and their brain takes in these details before moving into conceptualization. This processing style is often connected to what’s known as the Weak Central Coherence deficit. In our experience, such thinkers prefer using problem-solving approaches to coaching that welcome the sensory details underpinning the need for change early in the process where the desired future state can be emergent and shaped by data rather than presupposed at the onset. 

THE “PLOW” PROCESS

We took the basic steps involved in problem-solving to create an acronym we call PLOW. The PLOW process involves defining the Problem (i.e., state the problem as clearly as possible and be specific about the situation, behavior, circumstances, and timing that make it a problem); Learning as much as possible about the problem (which includes gathering data like facts, feelings, and opinions); exploring Options; and determining what Will happen next:

The PLOW Process, which can be thought of as a generalized 4-step problem solving model
(more…)
Written by

My client is still happy. 

My goal is to coach myself through a transformation from couch potato to marathoner (well, a half-marathon). It’s been life-changing. 

Behavior science is the secret sauce

The barriers and obstacles I experience with “becoming a marathoner” are similar to those experienced by organizations wanting to “become agile”. The secret sauce lies in behavior science. Through this marathoning process, I’ve uncovered my own behavior-based twist of the Deming cycle and Lean Startup and am using them to inspire a Lean Performance Management model for teams and organizations. It’s always fun when personal and professional worlds collide!

The Behavior-Change Cycle

Below is the Behavior-Change Cycle I created for myself inspired by the Deming Cycle and how behavior scientists approach organizational change:

The Behavior Change Cycle I created for my transformation
(more…)
Written by

Ofta när jag kommer in som agil coach för att stödja i en agil transformation har organisationen så fullt upp med det dagliga arbetet att man knappt mäktar med att tänka förändring. Förhoppningen är att den agila coachen gör förändringen åt organisationen, men om så skulle vara fallet så försvinner ju också förändringen när den agila coachen försvinner. Ett annat sätt att jobba är att göra förändringen i befintliga roller. Under åren som jag jobbade med agila transformationer som anställd, hade jag en chefsroll som plattform för förändringsarbetet. Jag experimenterade med nya former, utmanade mina kollegor, coachade mina team och utbildade både mig själv och organisationerna i det agila förhållningssättet. Samtidigt skedde förändringen. 

Några nyckelfaktorer som gjorde att vi lyckades

-Management teamet som tog sig från att jobba med sina egna agendor till gemensam tavla med backlogg, retrospektiv och självorganisering utan avdelningschef. Magin började hända när alla tog in sitt individuella arbeta på den gemensamma tavlan.

-De individuella utvecklingssamtalen, som efter ett antal iterationer skedde gemensamt i teamen med respekt för både teamets uppgift och individens utveckling. Att koppla individens motivation till teamets syfte gjorde att vi kunde hitta kompetensutvecklande arbetssätt i teamen.

-Den individuellt styrda ledningen (performance management) med individuella mål och uppdrag som i stället övergick till mål för teamen, både utvecklingsteam och ledningsteam, och gemensamt ansvar för uppgiften.

-Organisationens gemensamma dag för lärande i varje sprint där alla la tid på lärande och utveckling, antingen genom att lära sig själv eller lära ut till andra. Vi hade som mål att lägga en halv dag varje vecka på lärande vilket gjorde att vi kunde ta oss framåt fortare tillsammans.

Inget av detta var lätt, det krävdes mod av oss som chefer att testa att leda på ett nytt sätt genom att ständigt justera det befintliga systemet, att centrera oss och arbeta med det mellanmänskliga för att växa individer och relationer mellan individer och lära oss att experimentera och värdera lärandet högre än det kortsiktiga resultatet.

Att engagera mig som interimschef innebär alltså att jag tar på mig samma operativa arbetsuppgifter som ordinarie chef skulle ha haft. När jag satt mig in i det dagliga, ser jag snabbt var det skaver och vilka experiment som skulle kunna provas för att ta ett steg i utvecklingen mot en mer agil organisation. Jag är då med och tar ansvar för de möjligheter till lärande experimentet medför och gemensamt tar vi sedan även nästa steg. Så småningom när transformationen har stabiliserats och förändring har blivit en del av den dagliga rytmen är det också dags för mig att kliva av interimstjänsten. När det tillfället blir kommer att visa sig, kanske faller det sig naturligt att ha en chefstjänst mindre då. 🙂

https://dandypeople.com/our-servies/agile-manager-interim/
Shopping basket
Our Trainings
The Agile Team in a Nutshell Course – Online
Target Group: Executives, Managers, Employees, Associates. In "old" and large companies as well as smaller companies and start-ups. Organizations as well as individuals.
Start at any time